Att ha ”sin hobby” som arbete…

Ofta när man är ute som musiker och discjockey och pratar med folk, hör man ofta kommentarer som:
”Vad jobbar du med egentligen, då?” eller ”Vilket drömjobb. Du jobbar ju bara några timmar.”
Sanningen är kanske något mer komplex än så. Att vara musiker i detta avlånga land innebär att man ska vara egen företagare, något som genast innebär mer arbete kontorsarbete än musicerande.

Det handlar om bokföring, marknadsföring, moms- o skattedeklarationer o.s.v. vilket innebär att vardagarna aldrig blir så sysslolösa som många kanske kan tro. En vanlig arbetsdag med Poptimisterna kan bli lång, väldigt lång till och med.
Ta som exempel när vi spelade i Fagersta lördagen den 4 juni. Avresa med bussen 15.00 från Grums, ankomst till Fagersta ca 18.00, riggning o soundcheck klar vid 20.30. Sedan lite vila och mat innan det var dags för spelning mellan 00.00 - 01.00. Ihoppackning kl 02.00 och sedan hemresa 25 mil. Parkerade bussen på hemmaplan 06.00. Alltså 15 timmars arbetsdag men endast en timmes uppträdande. Till detta kan vi dessutom räkna in repetitioner som arbetstid. Att sedan 90% av alla arbetstillfällen är fredag- och lördagskvällar hjälper upp ”drömyrkesstatusen” ytterligare.

En vanlig arbetsvecka för mig ligger runt 50-55 arbetstimmar, med en nettolön som troligtvis är en bra bit lägre än en skiftarbetare. Nästa aspekt att fundera över är osäkerheten. Vår, höst och fram till nyårsafton kan väl räknas till högsäsong för en musiker, men hur kul är januari??? Det händer inte så mycket efter alla helger. Vändningen brukar egentligen inte komma förrän i slutet av februari.
Detta innebär att man väldigt sällan kan planera in en ledighet eller semester. Man får helt enkelt boka det så går och eventuellt ta de lediga dagar som finns kvar.

Nu tänker ni säkert, ”herregud vad han klagar”. Ja, det kan kanske verka så, men sanningen är en helt annan. Jag kan inte tänka mig att byta yrke under några omständigheter. Jag har drömt om att få stå på scen och spela sedan jag var 8 år. Nu har jag äntligen nått dit och har lyckats livnära mig på ”min hobby” sedan 5,5 år tillbaka.
Jag trivs, jag stormtrivs och hoppas att kunna fortsätta med detta yrkesutövande länge till. Det mesta pekar på att jag som 65-åring står på något ålderdomshem eller PRO-dans och spelar gamla örhängen av AC/DC, Kiss, ABBA, Toto och då kanske Martin Stenmarcks ”Las Vegas” räknas som en riktig nostalgitripp.

Som dj kanske man t.o.m. står på en högstadiedans med publik som är barnbarn till dom man spelade för i början av karriären. Vem vet…

/Caermith