|
Rockrecencent = Misslyckad Musiker? Jag har funderat lite om musikrecencenter, hur de tycks ha varit på en helt annan konsert än jag varit på trots att tiden, platsen och artisten varit densamma. Läste en recencion av en kille som jobbar på en av våra kvällstidningar som hade sett Elvis Costello på Cirkus i Stockholm. Han sågade allt utan urskiljning. Artisten, lokalen, publiken och arrangören. Ok, inte i så många ord men han gjorde helt klart att detta ej var för människosläktet värt att bry sig. Senare såg jag i ett av recencentens kåserier att han kommenterade dem som hade hört av sig till honom och haft en helt annan åsikt om konserten. Han ansåg att de var ”gnälliga” och att de inte skulle bry sig. Det verkade som om han såg sig en bit över ”pöbeln” och att de inte förstått vad det går ut på. Jag var inte på Costello´s konsert, men jag har varit på åtskilliga konserter under mitt vuxna liv (38 år) och jag blir lika jä--a förvånad när jag efter en konsert där jag har varit euforisk av glädje och inspiration, (För den har varit såååå bra...) får läsa recencioner som säger att det var så oinspirerat, mekaniskt, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz, för mycket, för lite bla bla bla. osv. Det är i och för sig inget ovanligt när man läser recencioner. De recencenter som skriver verkar tro att deras åsikter är lag. Till på köpet (det är det värsta) så händer det allt som oftast att recensenten ifrågasätter berättigandet av konserten och artisten. I princip idiotförklarar mig och de andra som var på samma konsert och var euforiska över en otrolig, i vårat tycke bra konsert. Jag bara undrar vad har en recensent för rätt att idiotförklara mig och mitt musiktycke, jag är dessutom musiker sedan 25 år tillbaks så jag tror att jag vet vad jag skall lyssna efter, vad jag tycker är bra utan att någon magsur recensent skall idiotförklara mig. Jag behöver inte läsa recensioner som är skrivna av recensenter som tydligen inte är på rätt plats. Varför recensera en konsert med en artist som man vet att man aldrig tyckt om musiken av eller aldrig kommer att tycka om musiken av? Förövrigt undrar jag, behöver man ha någon relation till musik förutom att lyssna på den för att respekteras för vad man tycker är bra. Visst, recensenter har även rätten att tycka illa om det de ser och hör, men som jag brukar säga till min sextonåriga dotter är, med varje rättighet följer ett ansvar. (Om jag som musiker i ett partyband är på dåligt humör i bussen till arrangemanget kan jag inte ta med det upp på scen, för det skulle omöjligen bli en trevlig kväll för dem som betalar för en trevlig kväll.) Om jag spyr galla i hemmet över vad jag tycker om viss musik är det inte speciellt många som hör mig, så skadan blir inte så fatal. Men även hemma passar jag mig för vad jag kläcker ut mig, för även om jag inte uppskattar den musik min dotter lyssnar på i alla lägen så har jag fan inte rätt att såga hennes musiksmak. I en recencents (inte bara musik) fall är resultatet något mer förödande, för det finns tyvärr alldeles för många i vårt avlånga land som ställer sin tro på recensenternas dravel om musik, film och teater, mm. som amen i kyrkan. Min önskan i detta ämne vore att vi gick på konserter, lyssnade på musik för vad den är, en upplevelse. Sedan vad för sorts upplevelse är upp till var och en. Till sist: Vore det inte intressant om det fanns recensenter som recenserade recensenterna i Sverige. Jag skulle i alla fall läsa de recensionerna med stort intresse. Lev Väl
|
